Jag resonerar i en hierarki av bubblor.
Det finns säkerligen lägre nivåer som jag inte kommer att tänka på nu men låt oss börja i bubblan där jag är ett subjekt som har känslor och åsikter som är viktiga för mig, så som förkärlek till min familj, att det är viktigt att få löneförhöjningar och välja rätt ny 3D-skrivare så jag inte slösar pengar i onödan.
Sen kan jag spräcka den bubblan (och garanterat flera mellanliggande) och inse att samhället tjänar på att hantera människor i generella grupper där förnödenheter distribueras i ett försök till rättvisa.
Men jag kan också spräcka några bubblor till och förstå att jorden är en planet som är full av djur och växter där det vore fint och romantiskt att alla får ha ett fritt liv utan gränser och miljöförstöring.
Och den bubblan m.fl. kan jag såklart också spräcka med insikten att liv bara är en produkt av en mycket lång och avancerad kemisk process (tex evolution) vilket i grund och botten gör det naivt att upphöja den mänskliga strävan efter oföränderlighet i naturen som något objektivt-ish bra.
Utanför den bubblan finns slutligen insikten att allt är allt och uppdelningar av detta är ovidkommande konstruktioner så utöver att inget spelar någon roll finns dessutom varken mitt jag, stenen i trädgården, landet Sverige eller solsystemet.
Den sista bubblan har jag inte gett mig på att försöka spräcka än.