Kom ihåg att du ska dö
Om jag hade evigt liv hade det känts ganska logiskt att sträva efter att samla på mig så mycket rikedom som möjligt och sätta mig själv i första rummet. Då hade det varit vettigare med karriärsträvan och ambition. Många människor lever på det sättet och något jag tror de har gemensamt är att de inte tänker på hur kort liv de lever, och hur värdelös rikedom blir när döden obönhörligen kommer.
När jag tänker på hur kort mitt liv är blir jag istället fylld av kärlek till mina nära, påmind om hur viktigt det är att umgås med människor jag tycker om och jag blir driven att investera min tid i saker som ökar deras trygghet och välstånd istället för min egen.
Som en före detta individualist är jag väl medveten om att döden är läskig och känns för mitt Jag precis som det abrupta slut den är för min kropps funktioner. När min hjärna istället tar in ett större perspektiv och inser att jaget inte egentligen finns och att den här intelligensen istället är en del av någonting mycket större; en familj, ett samhälle, ett kretslopp, en planet och en samling fysiska lagar, så inser den att döden inte sker på det sätt jaget trodde. Kroppen min kommer dö, men det stora hela som den är en del av fortlever. Döden är inte längre ett slut utan en del av en process.
Flersamheten är odödlig. Kretsloppet lever länge. På den nivån är det ganska logiskt att sträva efter rikedom och att sätta naturen och dess häftiga lagar i första rummet. Där är alla investeringar värdefulla för alla oss människor som är en del i det. Tid jag lägger på att ge rikedom till min familj, mitt samhälle och mitt kretslopp – i samklang med de där häftiga fysiska lagarna – blir en investering som inte blir värdelös för mig när min kropp till slut dör.
Memento mori – Kom ihåg att du ska dö. Lev i enlighet med naturens lagar. Lägg målet för din strävan utanför dig själv.